Jepp nu är jag i full fart igen och ger mig in på bloggvärlden efter ett tufft uppehåll pga internet, plugg och annat hemskt som vi inte ens ska prata om, dock inget värre än att inte ha internet. Jag lever och läser och har det gott nu här i sommar. Sommaren måste ju ändå vara den tiden av året då man har mest att blogga om men just därför minst tid att faktiskt blogga om det. På vintern kan vi alla sitta (jaja jag vet att det finns undantag så gnäll inte ni som har jättemycket under vintern också) och blogga några minuter varje dag om inte upp till någon timme till och med men på sommaren är vi ju ute och gör saker hela tiden. I alla fall jag. Så på sommaren gör vi det vi har pratat om att vi ska göra hela vintern... quite booring egentligen? Eller inte att göra dem men att sitta hela vintern och skriva att vi ska göra dem, är det inte lika bra att skriva om saker som vi gör även under vinterhalvåret? Borde vi inte röra oss från våra (över)viktiga bakdelar och faktiskt se till att få saker gjort även på vintern? JO klart vi borde och vi vet ju att vi borde så varför gör vi det inte då? I'll tell you why. Solen. Så enkelt är det, på sommaren är den framme och ler ner på oss hela dagarna men på vintern är den undanskymd bakom stora tjocka moln och när den väl är framme så är det så kallt att ingen vill gå ut ändå.
Visst jag missunnar inte solen sin semester alls, det jobbar hårt på sommaren och måste ju få vila lite på vintern, det fattar man ju men det borde finnas någon slags kompensation till oss klantarsel som gör allt jobbet när vi är som mest trötta och roar oss när vi är som mest energiska. Eller nej just ja det är därför vi är så smarta ;P Vem vill sitta på jobbet när det är sol ute? Nej jag tar hellre ut mig rejält under vintern om det betyder att jag får ledigt i sommar.
Varför är jag så besatt av att vara ledig i sommar? Jag är inte ledig. Jag pluggar, sommarskola som sturlar så jag blir galen. Men men det ordnar sig det också. Nu ska jag dock sitta och vänta en stund till innan jag ska få äta då bror behagar att komma hem. Visst maten står på bordet men jag måste ju ändå vänta annars får jag ju inget sällskap.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar