Tribute

Min moster Kerstin (gammelmoster egentligen men hon avskydde att man sa det då hon kände sig gammal) har dött. Hon fick canser som hon blev frisk från, eller ja så frisk som man kan bli, men då fick hon åldersdiabetes men eftersom hon skötte sig så pass bra så lyckades hon bli av med sprutorna och kunde bara äta tabletter. Men sen visade det sig att det fanns mer canser i kroppen, en sådan typ som sprider sig fort och hon opererades, men de fck inte bort allt och det var bara en tidsfråga sades det. Sen så åkte hon hem och mådde bättre ett tag men nu så ringde min mamma imorse och berättade att hon hade dött tidigt imorse.

Hon var verkligen en av mina favoritsläktingar, ärlig och mysig samtidigt som man bara tyckte om henne. Hon satt aldrig still och jobbade rejält hela livet och ja hon är en sådan person som jag ser upp till. En som njuter av livet och som verkligen ser till att fylla livet. Sådan är mormor också och även en av mina "riktiga" mostrar. Det är så jag vill vara!

Så detta är ett litet kort tribute till henne, till hennes liv och hennes nära och kära. Till att hon fanns och att hon levde livet fullt ut hela tiden. Jag tackar ödet att jag fick träffa henne bara ett fåtal veckor innan hon dog så att jag kunde dela lite av min tid med henne när hon mådde som sämst.

RIP moster Kerstin! I will miss you!