50 års kalas i 60-talsanda

Var ska man börja? Det var ett riktigt kul kalas trots att mina fötter höll på att dö efteråt. Jag trodde de aldrig skulle återupplivas men idag så mår de rätt bra under omständigheterna. Jag började dagen med att laga mat, massor med mat. Sedan så var det bara att flyga hem och panikstressa för att klä på sig och sedan iväg till lokalen. Vi hann innan några kom faktiskt men det var på håret. Så stressade jag vidare med maten och sånt som skulle göras. Jag gjorde klappgröt vilket är så äckligt att jag inte ens vet var jag ska börja. Fast jag verkade vara ganska ensam om att inte tycka om det för de flesta åt upp. Urk! Hur kan folk?

Maten var en stor succé och jag fick tokmycket beröm. Vad ska man svara på frågan: "Jag blev så chockad Marit, att du är så duktig på att laga mat."? Jag trodde farmor skulle bryta ihop för att jag lagat så mycket mat, hon är nämligen av den åsikten att dagens kvinnor inte står tillräckligt mycket vid spisen och tillfredställer sina karlar (Nog för att jag inte har nått emot att tillfredställa karlar ;P ) med maten.

Tårtan var riktigt snygg, äkta 60-tal verkligen. Elgitarren på sne och i rött dessutom, specialbeställd och väldigt dyr, fast så är det med tårtor för 30 pers.

Det var riktigt kul att se vad alla hade tagit på sig också, jag tycker speciellt att Claes, min tremänning var riktigt tidsenligt klädd (det roliga är att det är hans kostym han alltid har på sig och frisyren han alltid har) Håller ni inte med att tillsammans med en gitarr så är han en Beatles?


Sedan fanns det riktigt snygga raggare på festen, tillsammans med skolflickor, pimpinetta damer och kennedyklänningar. Allt som ska finnas på en hejdundrandes fest och när tanter på 80 år stannar kvar till elva på kvällen måste man ju få kalla det för en hejdundrande fest :D

En del fylla och dans hör också till och det var vi inte utan även om det mesta av dansen blev vid baren.